Jag vet inte vart jag ska börja med att beskriva hur underbar du är.
Är bara så otroligt glad och lycklig över att vi träffades.
Kommer ihåg att du hade börjat i Vasa efter att du gått några veckor på Jonsbo.
Hade ingen aning om vem du var, kanske för att du nyss flyttat hit från Stockholm, och det var en riktig tur.
Såg dig i korridoren med Matilda och Lina tror jag, dom som skulle visa dig runt skolan.
Och tänkte bara " Fan vad hon ser tråkig ut, är säkert bara tyst och stilla"
Haha, fan vad fel jag hade! Sen började du på musik när vi hade typ Studier?
Satt och kollade på dig rätt ofta när vi satt där i cirkeln med varsin gitarr, liksom började tänka på hur du var som person. Sen så började vi väl snacka när vi skulle öva på Flintstone tillsammans.
Det gick ju rätt bra, sen efter lektionen började vi snacka mer, jag frågade dig varför du flyttade hit och så.
Sen en dag helt plötsligt var jag bara hemma i ditt rum i Långshyttan och hjälpte dig rensa ur din garderob, redan då kände jag mig så glad över att vi börjat snacka. Fick reda på att vi hade våra döda pappor gemensamt och kom genast lite närmare dig. Mådde bra över att snacka om det med dig, inte på ett ledsamt sätt, det stadiet har passerat. Utan på att glatt sätt, minnas alla bra saker man har gjort. Och nu står jag dig så nära Fanny, och jag önskade verkligen att du kunde känna hur sjukt mycket jag älskar dig. Tror inte ens att du någonsin kommer kunna förstå hur starka mina känslor till dig är. Det är något som jag tänker på så ofta, hur sjukt glad, och tacksam jag är som fått chansen att lära känna dig. Du har gjort mitt liv så mycket bättre, och jag älskar dig så mycket. På bara några månader så har jag varit med om så mycket med dig, och jag uppskattar allt du gör och allt du säger. För du gör det så speciellt, du gör det på ett så självsäkert sätt som jag blir så avundsjuk på. Och jag ser upp till dig så sjukt mycket, för hur mycket problem du än har, vad som än har hänt så lyckas du alltid klara dig igenom det. Och du lyckas fortfarande tänka på andra, även fast du egentligen borde ta allt åt sidan ett tag och skita i andra, bara ägna lite tid åt dig själv. Och varje gång du vänder dig till mig och behöver hjälp så blir jag så glad, över att du litar på mig och vill ha just min hjälp.
Och jag lovar att jag ska göra allt jag kan och lite mer om det kan få dig att må bara lite bättre i några sekunder. Det är det jag är till för, att finnas när ingen annan finns, att fortfarande hjälpa dig när andra har tröttnat och tycker det ger dom problem. Vad har man annars vänner till?
Och du är så fin Fanny, på alla sätt som finns. Helt obeskrivligt vacker, på utsidan och verkligen på insidan.
Du har världens mest sötaste näsa, men världens kortaste näsben. Du har långa, halvstora ögon som glittrar i grönt med små gula fläckar. Världens sötaste mun med runda, långa och perfekta läppar. Din hud är helt felfri, utan märken eller något alls. Och låt ingen säga eller få dig att tro att du inte duger eller är perfekt precis som du är, för det är du Fanny. Ändra dig aldrig för någon annans skull, för det kommer det aldrig vara värt. I mina ögon har du alltid varit fin, så otroligt vacker, hela du utstrålar glädje och du helt enkelt lyser upp hela min värld med ditt otroligt perfekta leende. Det är så svårt att beskriva hur mycket jag älskar dig och hur lycklig jag är som har dig för orden räcker liksom inte till. Men jag mår bra varje gång jag träffar dig, och när jag tänker på att du snart flyttar tillbaka till Stockholm så blir jag så sjukt glad för din skull och jag hoppas verkligen att du kommer få det bra där och att din mamma kommer må bättre där. För du förtjänar allt bra, och det som andra tar för givet har du problem med i ditt liv, och du förtjänar inte att ha alla problem som du har nu. Du är så mycket bättre än dom flesta här på jorden, så otroligt mycket bättre och ändå har du det jobbigare än vad dom har. Du gör inget fel, du gör alltid det bästa du kan och anstränger dig verkligen för att leva upp till allas krav när det inte behövs, det är bara det att allt är så orättvist för dig. Och jag önskar verkligen att jag kunde ändra på det, men det kan jag inte. Kan bara finnas för dig när du behöver det, finns alltid för dig och gör mitt bästa för att du ska må bra Fanny, även om du kanske inte upplever det så. För du är min ängel på något sätt, och så mycket känslor som du väcker hos mig tror jag inte att någon annan har gjort. Har alltid med mig alla minnen av oss, när vi skyndade oss till bussen så du sprang rakt in i dörren, när det hände en olycka på vägen hem till Rebecka, när vi näckade, och så sjukt mycket mer. Du gör mig obeskrivligt lycklig, vad du än gör eller säger, det spelar ingen roll för i mina ögon har allt du gör en mening. Och ska jag vara ärlig tror jag nog inte att jag har någon finare vän än dig, inte på det sättet som du är fin.
Jag lovar att hälsa på dig när du drar iväg till Stockholm, och vi kommer ha så sjukt roligt, det lovar jag!
Och jag kommer vara så stolt över att gå på gatorna med dig, för det är jag alltid. Jag tror inte att någon har en finare kompis än vad jag har Fanny, för jag har dig. Och jag kommer aldrig sluta "ha" dig älskling.
Du betyder för mycket för att kunna sluta vara min, så glöm mig aldrig. För jag glömmer aldrig dig, ALDRIG.
Hoppas du tar åt dig av vad jag har skrivit, för jag menar varenda litet ord, kommer aldrig ta tillbaka det jag skrivit här. Det kommer från hjärtat, rakt till dig. Så gå alltid med huvudet högt och ryggen rak, självsäker och låt aldrig någon få dig att tvivla på dig själv. För jag ser upp till dig nå så sjukt, och jag är så stolt över dig Fanny. Jag avslutar det här inlägget med glädjetårarna rinnandes nedför kinderna och orden;
Jag älskar dig Fanny Bodén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar