jag förstår inte mina egna känslor.

Hur?
Hur blev det såhär? Hur kunde du fastna så djupt i mig så snabbt?
Varför känner jag såhär? Varför tänker jag på dig varje dag?

Jag hatar det.
Det har aldrig varit såhär förut, har aldrig känt såhär förut.
Jag känner inte igen mig själv, vet inte ens vem jag är.
Och allt är ditt fel.
Hur kan du få mig att känna så mycket på en gång?

Jag är så konstig som låter mig själv bli såhär, så svag.
Men du fastande så lätt, allt kändes så enkelt på en gång.
Men skulle aldrig låtit dig komma så nära.
Har ingen lust att lita på någon längre.
Vill aldrig mer känna såhär.
Trodde att allt skulle bli så bra, var så sjukt glad.
Och nu känner jag mig bara så sjuk, på alla sätt.
Har aldrig betett mig såhär heller.
Men nu är du helt borta typ, det finns inget kvar.
Inte ens vänner känns det som.
Och du orkar väl inte ens bry dig.
Jag förstår dig, förlåt för att jag är såhär.
Har aldrig varit så, aldrig tyckt om någon på det här sättet.
Jag tror det blir bättre om jag struntar i allt.
Men det känns bara så jobbigt, och är så ovan vid den känslan.

Förlåt om jag gjort saker jobbigt för dig, det var aldrig meningen.
Och jag önskar att jag aldrig träffat dig.

pusshej/pó